ellie

Men lägret var okej. Jag längtade iof till dagen vi skulle hem och nu är jag hemma, jippie!

Men jag kan berätta lite om en dag och det var i måndags. Jo, det var en dag där vi skulle prata om döden så gick vi runt i en ring och så fick man berätta lite om de som har dött och så, men jag satt där och spände mig och verligen försökte hålla in att jag inte skulle börja storgråta och jag kunde inte berätta eftersom jag hade börjat gråta och då kan jag inte prata, eller det kanske ingen kan men ändå. Men så berätta våran lärare en jätte sorglig sak, och jag fattar inte hur jag kunde hålla mig, men alla ledarna sat och grät och någora av de i gruppen också.. men så såg vi "I taket lyser stjärnorna" på kvällen och så var man en grupp och skulle diskutera lite om filmen. Sedan blev det middag och så såg man massa gråta, så tänkte jag liksom att någon hade dött eller så men sedan fick reda på att de tänker tillbaka så hade vi andakt på kvällen. Så stog en massa och grät och sedan blev det mera, så börja jag också göra det.. och alla bara stog och grät tillsammans. Jag var ändå lycklig. Liksom alla stog med varandra och grät och mest killarna också. Sedan när vi kom ut från kyrkan så visste jag inte vad? det känndes så konstigt, ena sekunden tänkte jag på alla man förlorat oså men så typ börja man verkligen stor gråta så börja jag tänka "vad fan e detta?" så börja man samtidigt gapskratta, alltså jag vistse inte om jag verkligen storgrät eller gapskratta? sjuk känsla. Sedan visste jag inte mera, så kunde jag verken gråta eller skratta.

Så hade vi också en dag där vi pratade om kärlek, så aaa... några ledare är lite halt normala. Men våran grupp fick iaf några att bli tsm, typ första kärleken och de var 26 år & oskulda. HAHHA! elak som jag e....